Är Alva arbetslös nu när Madicken blivit stor?

Hoppas, för i så fall vill jag ha henne direkt. Nu. Pronto. Give me! Tänk att ha en Alva som alltid finns tillgänglig, som lagar mat, städar, diskar, rensar, tvättar, tröstar, tar hand om barn, vårdar sjuklingar, behandlar löss, ger kloka råd... you name it. I dagens moderna samhälle kanske Alva är en Alvin, det kvittar, bara hon/han kommer hit snabbt så jag kan få bli den bra och duktiga mamman som bor härinne bakom all stress, under krav och måsten. Denna helg är jag åter själv med barnen. I fredags var det fem fall av magsjuka (min största fobi) på yngste sonens förskola, och med tanke på hur smittsamt det är riskerar vi att åka på det. Äldste sonen har precis tillfrisknat från vattenkoppor, så även det inväntar vi för lillebrors del. Som om inte det vore nog upptäckte vi löss hos storebror idag... Gaaaaaahhhh! Till apoteket, (barnen måste med, törs inte lämna dem själva hemma så nu har vi väl smittat halva stan med våra potentiella sjukor) lusmedel & kam, hem och sanera kläder och sängar, behandla sonen, kamma 3-åring (hur tusan gör man det, han är full av skorv och inte still en sekund), kamma mig själv, tvätta, tvätta, tvätta... Var tusan tog dagen vägen? Semesterväskorna är fortfarande ouppackade, huset ser ut som ett bombnedslag, jag gråter när jag ser trädgården... Och för en halvtimme sedan sa min kloka 6-åring: "Mamma, du är nog den som är argast i vår familj". Välkommen Alva/Alvin, jag skulle helst vilja vara glad. Och bra, snäll, hjälpsam, rolig och... alldeles underbar. Alltid!