Jag vore ingenting...

...om ni inte fanns!Det är som om en liten del av mig fattas när ni inte är i min närhet. Storebror med så många kloka tankar, som efter en ganska tuff start i livet utvecklats till en mycket frågvis ung man med ett enormt rörelsebehov. Du lär dig nya saker och utmanar dig själv varje dag, med en 6-årings självklarhet. Tvååringen, så liten och nära, vill alltid ligga tätt intill. Ögonen så lika mina egna, som tittar bedjande och smälter mitt hjärta. Du tankar ofta kramar och törstar efter trygghet. Mitt uppe i språkutvecklingen, orden exploderar och din stolthet lyser som den bara kan göra hos ett litet barn. Du fanns där inom mig och hjälpte mig att klara den värsta våren, du och din storebror fick mig att orka då. Nu: uttröttade pyjamasbarn i varsin säng, med dagens upplevelser som följt er in i drömmens värld. Där kan ingen ondska nå er, mina älskade fina.

Vad jag önskar att jag kunde göra mer för er, underbara ungar. Jag vill vara en fantastisk mamma, men räcker inte alltid till, det är jag väl medveten om. En sak är dock helt säker: Ni två underverk är viktigast av allt, alltid.