Välkommen!

Det här är "Min stund på jorden", en liten blogg med tankar och ord från mitt hjärta!

lördag 17 september 2016

Livets berg-och-dalbana

Det här inlägget kommer att handla om livet. Det glittrande, vackra, vindlande, ljuvliga men också sorgliga, avgrundsdjupa , hemska. Så fantastiskt underbart ena sekunden, så nattsvart nästa.  "Det mesta var dagar som gick- men så några korta sekunder som förändrade allt" sjunger Winnerbäck- och så är det verkligen. 
Den senaste tiden har varit minst sagt känslomässig berg-och-dalbana för mig. Under loppet av bara en månad har jag börjat nytt jobb, förlorat min älskade lilla mormor, fått dela vänners stora kärlek under ett storslaget bröllop, fått glädjas åt ett nytt litet liv under barndop, följt mina älskade pojkars motgångar och framgångar, funnits med och för vänner i deras största glädje och sorg. Jag har under denna månad även tvingats ta till mig att det snart kommer att födas ett barn som kunde ha varit mitt, som jag önskar vore mitt men som inte är det. Livet ville inte så, och även om det gör ont så kan jag inte göra ett dugg åt det. Lika lite kan jag påverka vilka som vill ha mig med på sin livsresa och vilka som inte vill det. I veckan hade jag besök av en av mina äldsta vänner. Hon har funnits med mig i över tjugo år. När vi ses reflektera jag mycket över alla resor jag har delat och delar, vilka som bestått och vilka som försvunnit. Ibland har jag valt det, ibland har andra valt. Ibland vet jag varför, ibland inte. Jag vill tro att allt har en mening, även om man inte alltid ser den just när saker i livet sker. Så alltså, när resor man delat väljer andra vägar än ens egen öppnar det upp för nya. Nya vägar, nya synsätt, nya inputs, nya relationer, nya personer att få vara viktig för och med. 
Just nu behöver jag landa i allt som händer. Så jag backar, gör bara det nödvändiga, det roliga, det jag orkar och vill. Undviker situationer som kan såra och göra ont om jag kan, för den tröskeln är extremt låg just nu. Gråter för allt, är inte riktigt bekväm med allt som stormar- samtidigt som jag vet att det är livet. Det ljuvliga, glittrande, avgrundsdjupa, nattsvarta, vackra. Man kan inte välja, och man kan heller inte leva om sitt liv. Det är det som är själva grejen.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar