Strålande vacker vårdag, tidig morgon. Landstinget har bestämt att du ska få komma ut idag. Du lilla, som funnits inom mig i över nio månader. Jag vill vänta lite, tror på kroppens naturliga processer, vill att allt ska sätta igång av sig själv. Personalen på BB vill annorlunda. Vana händer sätter dropp, ger sprutor och tar hål på hinnor. En vanlig dag på jobbet för dem, den största dagen i livet för mig. Många fruktansvärda timmar senare får jag äntligen hålla i dig. Min stora, lilla pojke. Jag fick somna ifrån ett helvete av ihållande värkar utan paus, dina hjärtljud gick ned så mycket att läkarna ville ta ut dig snabbt, med ett urakut kejsarsnitt. När jag vaknar ligger det en liten, liten pojke i min famn. Han har en blå dinosariepyamas och är finast i världen!
Jag fick inte vara med och se dig födas mitt älskade barn, men finns vid din sida genom livet. Alltid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar